Snart dags att försvinna...

men inte helt! Nästa vecka börjar mitt superseriösa-tentaplugg. Då kommer jag nog inte synas på msn, facebook eller på bloggen så mycket. Det handlar om att överleva och jag måste överleva och klara min tenta! Från måndag nästa vecka är det 3 veckor kvar tills den ska skrivas och jag har 14 områden jag ska kunna. Wish me luck.

Jag var faktiskt duktig och tränade i måndags men jag märkte genast att konditionen inte var på topp för lilla kroppen är dunderförkyld. Jag kunde knappt andas efter 10 minuter och kämpade mig fram resterande 20min. Skulle sprungit mer men det gick icke. Skulle tränat idag också men eftersom jag har blivit sämre i förkylningen vill jag inte riskera något. Jag ska nämligen till xköping på fredag och måste vara på topp!

Ibland ser jag över andras liv och vad de gör och har för sig och känner att mitt liv är så fattigt ibland - både på pengar och händelser. Ingen tur på min sida, inga bra förutsättningar och jag inser att jag måste kämpa så otroligt mycket för att komma någonvart medan andra får bekvämligheten serverade på fat. Jag blir något bitter kan jag säga. Jag hatar att kämpa men ändå stå tomhänt. Hatar!

Jag har återigen väntat på "The mail" hela dagen. Den har inte kommit. Jag väntade igår och jag ska vänta imorgon och överimorgon och igen...tills jag får den. Det känns surt och slöseri med tid och en annan skulle ju tycka att jag ska gå vidare och inte tänka på det så mycket MEN det går inte. Så fungerar min hjärna just nu och jag kan inte kontrollera det.

Jag kanske ska ta och skaffa mig ett liv när tentan är skriven...eller vad tycker ni?

En lite bättre dag

Som jag trodde sov jag bort mina bekymmer från igår. Jag var riktigt ledsen, men ett leende från söta syster när jag vaknade imorse fick mig att må bra igen. Det är så lätt att bli påverkad av andra människor men man ska tro och lita på sig själv. Är du nöjd med dig själv behöver du inte bry dig om vad andra tycker och tänker. Jag känner dock att jag inte är riktigt där än...

Jag har suttit och gjort några uppgifter i förväg för att det inte ska störa mitt tentaplugg idag. Det känns rätt skönt att jag kan lämna in dessa utan att det ligger och tynger bak i huvudet under tentapluggandet. Jag har druckit två koppar kaffe idag och det har gjort mig peppad och glad faktiskt. Vilken makt kaffet har. Snart ska jag påbörja min tredje kopp! Undrar om allt detta pepp kan få mig att vilja träna idag, trots en fruktansvärd förkylning...hm...ska fundera på den faktiskt...

Jag hittade två Savage Garden låtar idag. Jag hade glömt dem lite och insåg just hur mycket jag har saknat låtarna. Två stycken jag har repeatat hela dagen är låtarna:

- You can still be free
- Gunning down romance

Här får ni lyssna också. Enjoy!

Savage Garden - You can still be free




Savage Garden - Gunning down romance

Men tack för den

Chattade idag med en kompis på MSN. Det är en ny tjej som jag har lärt känna rätt nyligen. Vi pratar lite med varandra och sen säger hon till mig:

- "Din syster såg rätt snygg ut i fotot du hade lagt upp"
Jag: "haha, jag vet! Tack så mycket"
- "Ja, du skulle också se bättre ut om du var smal"

Jaha!!!! Nämen tack så mycket för den. Nej nej, det är inte som att hela min vardag handlar om min vikt och min kropp och hur otroligt missnöjd jag är med den ändå, nej utan du ska också sitta där på andra sidan och proppa på mig sådana kommentarer för att jag ska gräva ner mig ännu mer. Tack så mycket. Det känns ju jävligt misslyckat. Jag borde inte ha den här kroppen för min ålder. Jag borde inte se ut såhär just nu. Jag förstår heller inte varför min kropp och min vikt skulle vara andras problem? Alltid när jag börjar må bra med mig själv så kommer det något pucko och kommenterar min kropp och vikt och drar mig ner igen. Härliga människor det finns där ute, eller hur?

Jag är ur balans. Jag är inte den jag borde vara den här veckan. Jag är en patetisk person som sitter och väntar på ett mail från en person hela dagarna lång och tar inte hand om mig själv. Jag känner mig mer och mer rädd för tentan som kommer i nov och känner hur jag stänger in mig själv och flyr till andra uppgifter och saker för att undvika plugga på det jag är rädd för. Jag flyr. Jag gör inget speciellt. Jag tar inte hand om mig själv. Jag går upp i vikt hela tiden. Jag pluggar inte ordentligt. Jag blir bemött på kyligaste sättet av många vilket inte uppmuntrar mig på något sätt.

Usch vilket depp inlägg. Kanske bäst att sova bort den här känslan...skit.

Vem fan tror jag att jag är?

Vi är ute och är på den gamla vanliga studentkrogen. På undervåningen ser jag mina vänner och sätter mig med dem. Bland dem sitter en kille jag aldrig har träffat. Det visar sig att han har en negativ syn på invandrare men säger det med finare ord. Så sitter jag där. Håller med om allt han säger, fastän jag känner något helt annat och VET att dessa är inte mina åsikter men jag håller med för att undvika bråk. Sen säger jag: "Om du snackar negativt om invandrare så kommer du och jag att ha problem snart". Men han förklarar fint att han inte "ogillar" invandrare, utan han tycker bara inte om vissa saker dem gör.

Men jag bryr mig inte egentligen. Varför försöker jag upprätthålla en konversation för att göra honom nöjd? jag håller ju inte med om något han säger. Så på vägen hem försökte jag tänka starkt. Jag är FAN i mig inte generad över att vara invandrare och jag SKÄMS inte över mitt folk. Jag tycker att alla invandrare är speciella och anser att alla har värdefull historia och bakgrund och värde bakom sig. Alla är speciella. Jag är STOLT över mitt folk och nästa gång ska jag fan i mig inte försvara de rasistiska åsikterna. Jag ska få de jävlarna att ångra vad de säger om invandrare. Sur jag blir på mig själv för att jag körs över så lätt och viker mig lätt. Jag ska vara stark. Don't mess with me!

Jag måste också bara säga FY FAN vilken rolig kväll jag har haft. Det här har nog ändå varit bästa kvällen hittills! Jag ska leva på det här minnet länge! Jag hade ett speciell snack med J.S också. Vi pratade om sånt som har stört oss länge och vi insåg att vi hade gått igenom likadana saker och kännt precis likadant. Det här samtalet betydde mycket för mig och jag kommer aldrig att glömma det. Tack för att du lyssnade J.S! Jag hade riktigt kul med dig och F!

Sov gott alla söta människor!

Kanske plinga på?

Jag blir helt galen. Varje gång jag kommer hem luktar det indisk mat. Jag älskar indisk mat och får jag inte äta det blir jag galen! Det är många indier och pakistanier som bor runt omkring oss just nu och självklart använder de sina underbara starka kryddor i sina underbara maträtter. Man kanske ska gå och plinga på och fråga om man får smaka en bit? Nää... det skulle jag aldrig våga.

Jag anser den här veckan vara lika misslyckad som den förra. Ingen träning överhuvudtaget eftersom jag har gått och blivit sjuk. Jag vågar inte riskera något den här gången och därför avvaktar jag med att träna tills kroppen orkar. Jag har däremot försökt göra lite uppgifter i förväg för att det inte ska ligga och bekymra mig när jag tentapluggar till THE tenta! Jag har heller inte ätit någon skräpmat den här veckan...yet. Jag litar inte på mig själv.

Den här veckan har jag stött på väldigt mycket negativ energi. Inte riktat mot mig personligen utan bara ett grå täcke över människor. Är det depp-säsong nu kanske? Isåfall lär jag ge mig in i den så småningom också. Jag har alltid ALLTID en höstdepression. Frågan är bara när den slår till.

Jaa, jag kanske ska göra mig iordning. Idag blir det fest men jag ska ta det försiktigt så jag inte blir ännu mer sjuk. Sen är jag inte så säker på att det kommer vara så många ute då det är tenta-period så det kanske blir en tidig hemgång.

Men det ska bli kul ändå! Party party!

KLAGA massor!!!!

Oh jag är så lack. Jag är riktigt lack. Jag är så sur på mig själv idag. Jag har haft hela dagen på mig att plugga, träna och vila men vad gör jag? Absolut ingenting! Jag blir alldeles stel, frusen, får huvudvärk och blir omotiverad. Det här har egentligen pågått under hela förra veckan (förutom i helgen) och jag har misskött mig enormt. Jag har ätit skräpmat 4 gånger den veckan.... är det inte lite väl för mycket?! Jag har hunnit träna två gånger, men där skulle jag behövt en träning till och få bort all skräpmat! Jag har helt enkelt urdålig självdisciplin och viker mig lätt. Jag åt på en klubba när jag började skriva på det här inlägget.... menar varför äter jag dessa onyttigheter samtidigt som jag klagar över det? Kallas detta att tröstäta? Jag lämnar dessutom allt till sista minuten (alltså pluggeriet) och får dåligt samvete sen. Jag gjorde en "att göra lista" imorse. Fy sjutton vad mycket det var! jag måste samla ihop mig och göra det här ordentligt. Just nu känner jag bara att det är skit, jag bryr mig inte, jag orkar inte, jag vill bara sova och vakna när det är soligt ute igen och allt har lugnat ner sig. Imorn är en ny dag och ny chans att avverka min lista.
Jag ska!

Förresten har mitt ärr på foten börjar klia så enormt mycket och jag förstår inte riktigt vad det beror på. Den har ju läkt för längesen så vad kan ställa till klåda då? grr dumma fot!

Lagade potatisgratäng idag och gjorde en grekisk sallad till (fast inte med rödlök för den var slut) med köttfärsbiffar. Mumsigt värre. Den gjorde mig glad. Och ett mms och ett sms från två otroligt söta vänner.

Nä nu ska jag återvända till min ångest och stirra på min upgift som jag inte hittar svaren till...kul va?

N&N Weekend

Helgen har varit fullspäckad och helt underbar. På fredagen hann jag städa och göra det fint hemma. Jag handlade i sista minuten och hann precis med bussen för att hämta N. Vi åkte hem till mig och åt god mat, drack lite rött vin och åt god snacks. Det fanns mycket att prata om som vanligt och vi satt uppe länge och diskuterade allt möjligt. Efter allt snack kollade vi på 5st Scrubs-avsnitt och var uppe till kl 3 på natten. Vid läggdags kände vi självklart att vi inte hade pratat tillräckligt mycket och var uppe i en timma till (minst) och pratade.

Lördagen bjöd på en lång sovmorgon vilket var välbehövligt. Den långa sovtiden hade en nackdel dock. Vi hann inte till systemet inne på stan så vi fick åka lite längre för att komma till en som stängde kl 15. Så med två bussbyten fick vi äntligen lite dricka till kvällens fest. Vi återvände till stan och promenerade runt och tog fina höstbilder för att sen avsluta rundturen på en kinesisk resturang med buffé. Jag vet att alla som känner oss inte är förvånade, men vi kunde ju inte motstå. Vi kom hem, gjorde oss i ordning, gav oss iväg till förfesten och festade hela natten. Galet många bilder blev tagna.

Igen på söndagen blev det en lång sovmorgon med följd av en underbar stor och god frukost! Vi promenerade till en chokladaffär i rask takt och vandrade runt med läckerbitar i händerna efteråt. Jag följde med söta N till tåget och sen var det dags att ta farväl.

Jag har haft det riktigt roligt med N i helgen och längtar tills vi ses igen, vilket inte är så långt från nu. Om två veckor igen bejbi!

PUSS och tack för den här helgen love!

MJUUUU

Nej nej jag har inte blivit galen. Jag har fått min Olympus MJU 840 tillbaka! Det är så skönt att äntligen ha en kamera igen. Det finns så mycket jag vill ta bilder på, speciellt i det här höstvädret. Jag har redan börjat och det ska bli mer ikväll.

Den här helgen kommer att bli rolig för att N kommer! Hurra! Hon kommer rätt sent idag, så jag hinner diska, städa, dammsuga och plugga. Vet inte riktigt hur helgen ser ut ännu men det verkar som att vi ska ha en mysig mat- och vinkväll hemma. Jag ska dessutom försöka få med henne på en fest imorgon. Det är alltid roligt att ha vänner på besök och jag har längtat som en galning. Jag ska krama henne tills hon inte orkar mer och vill åka hem.

Jag fick mitt ID-kort igår. Jaaa! tänker alla vänner som har sett mig släpas med mitt pass i över ett år. Det var riktigt trevligt att få den, rätt nöjd med fotot också MEN namnteckningen! Den är ju alldeles för löjlig och liten och ful! Det var svårt att få till en snygg namnteckning och jag bad även om en ny blankett för jag klantade med att få till en snygg på den första. Hon kollade inte glatt på mig då. I alla fall, den är så ful... kul att jag ska släpas med den här i 5 år då. Den slår passet ändå så jag ska vara nöjd!

Igår var det fest förresten. Jag är sliten som bara den. Hoppas jag hinner träna lite idag så jag kan piggna till. Annars är jag rädd för att behöva ta till väldigt hög musik och fri dans hemma för att väckas till liv igen.

The weekend has just begun....

Myskväll!

Efter dagens otroligt stora omotivation bestämde jag mig för att träna. Jag behövde känna mig duktig över något i alla fall. Det blev Body pump och mina armar och ben var helt skakis efteråt. Det är dom fortfarande. Som t.ex. att hålla mobilen mot örat... det är enormt ansträngande för tillfället.

Jag cyklade över till O och märkte att han redan hade satt igång med pajen! Det blev äppelpaj. Vi pratade lite och satte igång med att smygtitta på filmen (Henry Poole is here) tills pajen skulle bli klar. När pajen blev klar gick vi in till köket och fick sällskap av O:s kompis G, som han bor ihop med. Där satt vi i två timmar och diskuterade allt mellan himmel och jord. Det var rätt skönt att prata av sig även om det inte gällde på personlig nivå. Vi försökte se klart på filmen efter allt snack men jag hann inte. Klockan hade blivit mycket och jag behövde cykla hem och hjälpa en vän i nöd. Jag fick nämligen ett samtal från en vän som hade stukat foten rätt illa när han sprang i skogen. Så jag gick över med mina kryckor och gav honom lite råd. Hoppas foten läker fint.

Jag är så nöjd med den här kvällen. Den var urmysig och jag hoppas vi hinner med en sånhär kväll nästa vecka igen.

Imorn är det dags för lite fest med internationella studenter. Party!

ER - Cityakuten

Medan jag satt och pluggade kom jag att tänka på reklamen som går på tv just nu för cityakuten. Jag har inte sett programmet på länge, men låtarna i reklamen brukar ju vara jättebra! Så jag tog en liten paus och hittade två underbara låtar som ni bara måste lyssna på om ni gillar cityakutens reklamlåtar.

Ena är: Shakespears sister - Stay. Den här är lite äldre. Jag älskar skriket hon får till där mot slutet av låten. Jag rös när jag hörde den, kanske du också gör. Videon är konstig (som vanligt med det jag hittar) men jag tycker om saker som är konstiga.

Shakespears sister - stay



Den andra är: Michelle Featherstone. Den går på tv just nu och heter också Stay. Den är fin.

Michelle Featherstone - stay

What goes around...comes around

Jag blir så jädrans irriterad. Jag trodde att en s.k. "kompis" hade förstått vart vi står när det gäller "The Thing". Först ska hon ställa krav på mig angående "The Thing" för att sen gå och göra det hon inte vill att jag ska göra, själv. Men vet du lilla vän... what goes around...comes around!

"You have 1 friend request"

Vilken skön sovmorgon jag hade. Hade ställt klockan på 9 men snoozade fram till kl 11. Kunde inte låta bli, behövde sova bort all trötthet. När jag väl hade vaknat segade jag jättelänge framför datorn innan jag tog mig samman och gjorde engelska-uppgifterna. Sen var det dags för kvällskursen. Det gick snabbt och var kortare idag än vanligt, superskönt! Jag fick mig en kopp kaffe och var på gott humör resten av tiden. Efter kursen har jag suttit framför tvn och latat mig. För upptagen med tankar och känslor. Överraskades igen imorse på facebook och tankarna for iväg som igår. Inte bra när man har plugg att tänka på! Killar är som gift, eller ja... iallafall jävligt distraherande.

Imorn ska jag plugga hela dagen och försöka få med lite träning där också för sen på kvällen ska jag ha filmkväll med O. Vi ska äta paj och glass! mumma! Blir skönt att umgås med någon och glömma det som händer vid sidan om.
Jag känner mig något stressad nu. Även om alla mina kurser går på halvfart är allt rörigt och skiljer sig från varandra och det blir mycket att ha koll på i huvudet. Strukturera, strukturera och strukturera! OCH ta det lugnt för det löser sig, det gör det alltid?

Lyssna på Katie Melua och slappna av, det ska jag göra. Enjoy!

Katie Melua - Just like heaven

Det lilla smset som ändrade hela min dag

På min lista hade jag idag :

1. Köa för biljetter - check!
2. Plugga engelska - not check!
3. Plugga smärta - check!
4. Gå på hälsokontroll - check!
5. Träna! - check!

Jag fixade allt förutom engelskan för den fanns det ingen tid för. Jag var dessutom mycket trött och kunde inte koncentrera mig delvis på grund av att jag var fastande inför hälsokontrollen och delvis på grund av att jag fick sms:et jag ville få. Det distraherade mig något så otroligt och tankarna for iväg. Jag förstod nästan kapitlet om smärta. Så pluggeriet var inte på topp idag men jag är glad ändå för...

1. Fikat imorse var så mysigt! Det var skönt att stiga upp tidigt på morgonen och det var skönt att sitta och ta en kaffe med en god vän i skolan. J.S jag tycker om dig jättemycket <3
2. Hälsokontrollen gick bra. Jag kan kortfattat säga att jag är frisk som en nötkärna!
3. Jag tränade! Jag sprang i 45 minuter och känner mig riktigt tränad!

Därför är jag alldeles alldeles nöjd.

Jag hittade en till Tori Amos låt när jag youtubade. Videon är konstig men låten är underbar. Lyssna vettja!

Tori Amos - A sorta fairytale

Why do we crucify ourselves?

Vad sägs om att lyssna på Tori Amos? Hon har ju helt underliga men intressanta texter till sina låtar och en underbar röst. Jag gillar henne.

Den här lyssnade jag på idag på bussresan.


Tori Amos - Crucify

No comprendo

Jag gör verkligen inte det. Jag förstår ingenting. Därför tar jag en dag i taget och fokuserar på det viktigaste just nu och det är faktiskt tentaplugget för tentan som går i November. Livsviktig. Måste klara den.

Jag är ledsen över min fot! Jag bröt den för ett år sen ( ja jag har nog berättat det här över tusen gånger, men en gång till skadar väl inte?). Fick operera foten två gånger och hade gips 6 veckor. Efter det började jag långsamt att träna upp foten igen och nu 11 månader senare går jag helt felfritt. Jag började iofs gå problemfritt redan i mars så misströsta inte ni som fortfarande tränar upp foten. Då svullnaden har gått ner nuförtiden, har jag börjat känna av skruvarna som sitter i. Ja det sticker och står ut och plågar mig dagarna lång (innanför huden självklart). Jag anar att det blir en tredje operation för att plocka ut dessa filurer.

Det jobbigaste just nu dock är att jag vrickar foten hela tiden! Så fort jag trampar på ett ojämt ställe eller råkar trampa på en kotte så vrickar jag foten. ffs! Det gör ju ont! Andra foten har jag däremot inte vrickat alls. I demand my foot to stop with this right away! Känner hur det värker i foten nu och sen blir jag ju nojjig över detta. Inte bra.

Imorn börjar en ny vecka och nya utmaningar. Min distraktion åker utomlands på obestämd tid vilket är jättebra för jag måste verkligen fokusera på tentan just nu. Jag ska göra engelska uppgifterna imorgon och sitta ner och läsa på om smärta därefter (vilket sammanträffande). Jag ska hinna köa för en fest på morgonen kl 8 och fika med underbara J.S. Jag ska även hinna med att gå på hälsokontroll och hinna träna! Tror ni jag klarar allt detta imorgon? Jag hoppas verkligen det...

Att göra lista:

1. Köa för biljetter
2. Plugga engelska
3. Plugga smärta
4. Gå på hälsokontroll
5. Träna

Bland allt detta finns det nog lite tid för mat också... hoppas jag!

Ny information

Ok, jag var väldigt ledsen och depp på mitt inlägg innan och jag kände så faktiskt för bara några timmar sen. Jag pratade ut med en vän som visade sig ha massor med information om den här killen och just nu kan jag bara säga att jag är lättad! Inte längre deppig utan riktigt lättad! Han var tydligen inget att ha och ingen att LITA på! Fick höra massor om honom som bara fick mig att inse att han ska jag inte vara ledsen över. Har totalt ändrat inställning nu.

Jag är glad över att jag fick veta det här i god tid innan känslorna utvecklades till något mer. Nu är jag fri igen and I feel good!!!!!!

Jag är van sorgligt nog.

Jag hatar att träffa någon och sen bli lämnad utan vidare förklaring. Vad är det för j*vla stil? Jag vill bara höra att "det kommer inte funka" eller "jag tror inte jag känner mer än såhär".. eller vadsomhelst! Då accepterar jag det iallafall och går vidare, men lämna mig snälla inte ovetande med massa funderingar och noll koll på vad som gick fel helt plötsligt. Jag har stirrat på min telefon över hundra gånger idag och jag vet att nästa gång jag kollar kommer jag inte ha fått det sms:et jag vill få. Jag har nästan sovit bort hela dagen för att slippa fundera, känna och tänka. Sorgligt värre. Det värsta är att jag är van men det är lika jobbigt varje gång.

Det måste seriöst vara något fel på mig...eller på honom. Kan inte riktigt avgöra. Att få nobben om och om igen hjälper ju inte självförtroendet precis. Jag vet att jag inte ska tänka så men jag kan inte låta bli.

Ska lyssna på den här lugna och fina låten och tjura...

Massiv Attack - Teardrop

erm känner vi varann?

Tydligen inte! Jag kan tänka mig att även ni har gått och funderat på om ni känner en person bara för att ni har träffat på denne på en fest eller nått liknande en eller två gånger. Ni har trevligt ihop hela kvällen och vet vid det här laget vilka ni är (hoppas jag).
Sen sitter man på bussen eller går på stan och ser den här personen och funderar på om man känner varandra tillräckligt väl för att säga hej eller inte. Kommer man verkligen ihåg varandra? Det verkar inte så på den andre iallafall.

Den här veckan har jag träffat på minst 3 personer som jag tydligen "inte känner" fastän jag gör det. Det är ju trevligt att kolla på personerna som ett fån och invänta en hälsning. Jag brukar försöka låta bli att titta bort när de går förbi för jag vill ju inte vara oförskämd och inte säga hej själv. Men det är lugnt vet du, den här personen ignorerade först...

Eh, då slutar jag också att känna igen folk isåfall.

Duktig? Inte den här veckan...

Hm..den här veckan har varit full med överraskningar men också tidbrist och dålig disciplin. Jag har lyckats träna 1 gång den här veckan enbart och det känns faktiskt inte så bra. Jag ska ju ha hunnit träna minst 2 gånger till den här veckan. Nu försvinner hela helgen till Stockholm (vilket kommer bli trevligt) men där finns det inte tid för varken plugg eller träning. Jag har lyckats plugga totalt 1 dag och några timmar på biblioteket vilket inte alls täcker en hel veckas studier. Så just nu har jag dåligt samvete och känner mig inte alls duktig.

Jag har blivit så konstig också. Hela veckan har jag haft dålig aptit och inte haft lust att äta. Jag äter och känner mig hungrig, men när jag tar en tugga så mår jag illa och vill inte ha det längre. Jag förstår inte varför?! Jag som är värsta matgalningen ju!
Jag kanske är stressad. Jag brukar vara stressad så det vore inte konstigt. Undrar hur sliten min kropp är av allt stress jag har genomlevt under alla mina skolår. Mycket intressant. Vet inte riktigt om jag vill veta det.

Nu i helgen ska vi fira mammas födelsedag! Äntligen ska hon få sin Canon, så jag har längtat! Batteriet är färdigladdat så hon kan öppna upp den och fota på engång. Jag tror nog att jag kommer försöka leka med den mest, det blir nog en catfight ska ni se!

På måndag ska jag på hälokontroll vilket känns skönt men läskigt samtidigt. Man vet ju inte vad som kan hittas men man vill ju ändå försäkra sig om att allt står rätt till. Jag säger en sak bara: det är jävligt dyrt. Dom pengarna är jag helt villig att lägga på min hälsa dock! Menar var är livet och pengar om man inte har hälsa?

Nu ska jag vila lite innan det är dags för bussen till Sthlm.

"Asså jag svär på min mamma"

Jag sitter på bussen, tidigt på morgonen, och är påväg till skolan för att ha föreläsning. Jag är morgontrött, har inte sovit ut och är tjurig för att jag har sovit så dåligt. Då vid nästa hållplats stiger det på en kille i kanske 18 års åldern med värsta hängiga ansiktet, rastaflätorna och slappa klädseln.

Han sätter sig bakom mig självklart, brevid sin kompis. Redan här tänker jag "great!"
Då börjar det:

Killen:

"Asså tjena mannen, asså vad sur jag är du anar inte. Jävla fuckin skit asså, j ä v l a fuckin skit. Skit asså. Du vet jag jag fick betala bussen med sms-biljett förstår du?! Fuckin jävla skit. Du vet jag köpte busskort igår mannen, jävla fuckin 345kr asså... jag svär på min mamma, jag vet inte vad som hände mannen. Jag är påväg till bussen vet du, jag kollar i min ficka vet du, jag hittar inte busskortet mannen. Jag svär på min mamma jag kollade, jag hittade inget busskort. Jag springer tillbaka hem du vet, bussen ska åka om några minuter vet du, asså jag hittade den inte på vägen. Jävla fuckin fi*ta asså. Jag sprang hem mannen, letade och letade asså förstår du vad jag menar? Jag hittade den inte. Jag fick springa tillbaka till bussen asså, jävla fuckin skit. Jag svär på min mamma att den kostade 345 kr, ett busskort du vet. Jag köpte den igår jävla fuckin skit och idag är den borta vet du. Fuckin skit... f u c k i n g skit mannen, jävla fuckin fi*ta" ... osv.

Mannen jag förstår dig! OK!!! Sluta svära och säga "mannen". Svär du också verkligen på din mamma att du letade för jag jag tror knappt att du gjorde det, jag svär.

Jag kan fullkomligt förstå att det är tråkigt att förlora ett busskort som man precis har köpt, jag hade också blivit sur. Men orka sådär tidigt på morgonen lyssna på en snubbe som uppenbarligen har språksvårigheter och höra honom svära samma svordom om och om igen. Fula ord, ful röst och ful förklaring till vad som har hänt. Så "mannen", ta och samla ihop dig, ok?

Så trött som jag var kan ni ju också ana hur glad jag var över att höra det där....