"Asså jag svär på min mamma"

Jag sitter på bussen, tidigt på morgonen, och är påväg till skolan för att ha föreläsning. Jag är morgontrött, har inte sovit ut och är tjurig för att jag har sovit så dåligt. Då vid nästa hållplats stiger det på en kille i kanske 18 års åldern med värsta hängiga ansiktet, rastaflätorna och slappa klädseln.

Han sätter sig bakom mig självklart, brevid sin kompis. Redan här tänker jag "great!"
Då börjar det:

Killen:

"Asså tjena mannen, asså vad sur jag är du anar inte. Jävla fuckin skit asså, j ä v l a fuckin skit. Skit asså. Du vet jag jag fick betala bussen med sms-biljett förstår du?! Fuckin jävla skit. Du vet jag köpte busskort igår mannen, jävla fuckin 345kr asså... jag svär på min mamma, jag vet inte vad som hände mannen. Jag är påväg till bussen vet du, jag kollar i min ficka vet du, jag hittar inte busskortet mannen. Jag svär på min mamma jag kollade, jag hittade inget busskort. Jag springer tillbaka hem du vet, bussen ska åka om några minuter vet du, asså jag hittade den inte på vägen. Jävla fuckin fi*ta asså. Jag sprang hem mannen, letade och letade asså förstår du vad jag menar? Jag hittade den inte. Jag fick springa tillbaka till bussen asså, jävla fuckin skit. Jag svär på min mamma att den kostade 345 kr, ett busskort du vet. Jag köpte den igår jävla fuckin skit och idag är den borta vet du. Fuckin skit... f u c k i n g skit mannen, jävla fuckin fi*ta" ... osv.

Mannen jag förstår dig! OK!!! Sluta svära och säga "mannen". Svär du också verkligen på din mamma att du letade för jag jag tror knappt att du gjorde det, jag svär.

Jag kan fullkomligt förstå att det är tråkigt att förlora ett busskort som man precis har köpt, jag hade också blivit sur. Men orka sådär tidigt på morgonen lyssna på en snubbe som uppenbarligen har språksvårigheter och höra honom svära samma svordom om och om igen. Fula ord, ful röst och ful förklaring till vad som har hänt. Så "mannen", ta och samla ihop dig, ok?

Så trött som jag var kan ni ju också ana hur glad jag var över att höra det där....