A sweet day!

Mysigaste dagen på hösten. Såhär var den...

På morgonen vaknar jag riktigt tidigt med söta mamma och småpratar i sängen med henne medan hon sitter bredvid mig. Vi äter lite frukost och beger oss mot centrum för att ta en morgonfika på mysiga cafét i hörnet i det underbara höstvädret. Mamma skyndar sig iväg till jobbet och jag åker in till stan. Nästa plan var att möta upp N och äta lunch! Eftersom mamma skulle jobba så tidigt, fick jag fundera på vad jag skulle göra med timmarna som var kvar till lunchen. Jag kom på att jag kunde gå in på stadsteatern och sitta där och plugga tills kl var 1. Så jag åker pendeltåget in till stan och kollar på den underbara utsikten och tänker på hur härligt jag mår just nu. Jag går in på stadsteatern och går upp till ett mysigt fik och sätter mig vid fönstret med utsikt över stan. Pluggeriet börjar och fortsätter tills en nervös människa sätter sig brevid mig och gör mig stressad, men som tur var hade jag ändå bara en kvart kvar tills jag skulle gå, så jag packade ihop och gick ut för att möta N!

Att se N gjorde mig så lycklig idag. Världens största leende och en stor kram gjorde min dag! Vi promenerade i stan och hamnade på en asiatisk resturang med buffé på allt de hade. Vi vräker i oss maten (d.v.s. allt) och tar massor av söta kort. En promenad till gamla stan blev det efteråt som kändes så underbart i det lagom kalla vädret. Jag får sällskap hela vägen till tåget och tar farväl fastän jag inte vill! N och jag bestämmer att hon ska komma på besök om två veckor och nu väntar jag med spänning tills hon kommer!

På tåget hamnar jag i djupa tankar och känner hur mycket jag trivs i huvudstaden. Jag önskade att alla mina vänner alltid befann sig i samma stad som jag. Det kommer bli ensamt utan dem nu...

Hursomhelst...jag lever verkligen för sådana stunder, det här kommer jag att leva på i många månader. Den här veckan, den här helgen och den här dagen har varit så perfekt.

<3




Bilderna längst ner:
Bild 1: Åhléns
Bild 2: Plattan
Bild 3: fullt med folk på drottninggatan
Bild 4: Stadsteatern
Bild 5: Plugg inne på stadsteatern med utsikt över stan

Gröna Lund

Vilken härlig helg det har varit men framförallt vilken härlig dag!! Jag, M och J har varit på Gröna lund hela dagen och åkt massa karuseller och åkattraktioner. Jag måste säga att energin var på topp hos oss alla den här dagen och vädret kunde inte bli bättre!

Jag var riktigt rädd (ok väldigt rädd....ok vettskrämd) när vi skulle åka Kvasten, Vilda musen och Berg-och-dal banan men insåg rätt snabbt efteråt att det var riktigt kul att åka alla dessa roligheter ändå. Jag har garanterat skrikit sönder ett par trumhinnor idag i alla fall.
Speciellt rädd blev jag när vi bestämde oss för att åka Fritt fall. Just det... MINI fritt-fall! (Jag måste bara klargöra för er att jag faktiskt har åkt den riktiga fritt-fallen för två år sedan och gör det aldrig igen). När vi kollade upp på MINI fritt-fallen i alla fall verkade den inte så läskig...tills vi kom upp på toppen och insåg att det var jättehögt. Med panik börjar jag skrika "oh shit, såhär högt upp ska vi ju inte vara!!!! M!!!!" och så föll vi ner. Ja jag erkänner, jag var fegare än barnen!

Hursomhaver slutade kvällen med lite god mat och godis. Jag är riktigt nöjd med dagen och sällskapet!

Imorn bär det av till studentstaden igen men först fika med söta mamma och lunch med söta N, sen dags för lite skola och pluggeri.

Nu skiter jag f*n i dig!

Jag har i flera veckor försökt förstå mig på dig, men du gör inget annat än är dryg och tråkig tillbaka och får mig att dessutom känna skuldkänslor. Försöker nå dig och prata med dig, men får endast korta svar tillbaka. Vet du?! Jag behöver inte det här. Jag behöver inte bry mig om någon som jag knappt känner. Vi har inte varit några nära kompisar från början ändå och nu tänker jag verkligen inte lägga mer tid och energi på dig.

Du kan fan klara dig själv, you won't be hearing from me anymore!

Stockholm

Det är så otroligt vackert i Stockholm på hösten. Alla fina färger på träden gör det så fint. Har ju bara lust att ta flera timmars promenad och bara strosa runt och njuta av naturen. Hemma hos oss har vi en jättefin utsikt och nu började solen skina också.

Så mysigt att vara hemma igen!

(Experimenterar förresten med textfärg och storlek. Ge gärna feedback på vilken av texterna som är behagligast att läsa)

Det blev träning

Jag bestämde mig för att träna. Skulle ha så dåligt samvete annars och nu känns det super! Förutom i näsan och med hostan. Undrar om det kommer att förvärra allt nu? Jag borde dricka en kopp te och börja packa men främst ta en dusch. Jag svettades som en gris på gymmet.

Åå ljuvliga hemstad! Snart kommer jag...

To work out, or not to work out: that is the question

Jag har beslutsångest. Jag vill verkligen träna idag eftersom att jag kommer att vara borta hela helgen och inte ha möjlighet att träna då. Samtidigt har jag börjat känna av halsen och hostar rätt mycket och vill inte riskera att bli sjuk. Tränar jag inte dock kommer jag att ha dåligt samvete och riskera att hamna i en jag-hann-bli-lat situation.

Tycker hursomhelst att nackdelarna överväger mer. Det kanske är ett tecken på att jag borde träna i alla fall och riskera att bli sjuk sen ändå? Menar, jag måste ju passa på att träna medan viljan finns där, eller hur?

Beslutsångest!

Ben & Jerry's

Haha där sitter jag framför tvn och slappar. Känner mig sugen på glass och hittar såklart underbara Ben & Jerry's i frysen. Den glassen är urgod och tack M för smak rekommendationen (New york super fudge chunk)!
Ja jag sitter där då och glufsar i mig glassen som en barnunge i ett godishav och tar slut på hela burken (det var mindre än halva kvar). Jag går till badrummet någon halvtimme senare och tar mig en titt i spegeln och börjar skratta åt mig själv eftersom jag har choklad runt munnen som jag inte har märkt. Tur att det bara var jag hemma och att ingen annan såg det! Jag måste ha befunnit mig på en annan planet när jag åt glassen och inte märkt att jag kletat ner ansiktet med choklad.

I love what Ben & Jerry's do to you ;)

Jag gjorde det!

Hurra för mig, för att jag är så modig! Haha kan låta löjligt men jag lyckades träffa den söta killen och det var riktigt trevligt. Jag var så nervös innan, nojjade mycket och klagade mycket men till slut fick jag en spark därbak och gav mig ut (d.v.s att syster inte orkade lyssna på mig mer och sparkade ut mig från lägenheten).

Det är egentligen aldrig så farligt som man föreställer sig. Man får alltid för sig att saker ska gå dåligt och att det ska bli spänt och tråkigt. Jag kan tänka mig att det händer också, man passar inte alltid ihop med någon. Men för mig gick det bra och det är jag glad för. Vi pratade och promenerade och hade det allmänt trevligt. Jag gillar pratglada människor, då är det en garanti på att det inte blir total tystnad i alla fall. Jag tycker att första mötet är rätt viktigt. Man ger sitt första riktiga intryck. Man ser om man är på samma nivå. Man ser om man är avslappnad med varandra...osv.

Det blev en bra dag till slut. Planeringen gick bra och jag hann med både promenaden och pannkaks-kvällen med O som blev fika-kväll istället. Jag har haft trevligt sällskap hela kvällen och jag är riktigt glad och nöjd!

Imorn bär det av till huvudstaden. Stockholm here I come! Yeeey!

Stökig dag

Idag blir en krånglig dag och en mycket nervös dag. Jag har lyckats komma upp, göra den stora diskhögen som stod i köket i flera dagar (oops) och duschat. Det är inte slut för det, nej nej, jag ska även städa, försöka hinna plugga och komma på en liten plan om hur det ska lösa sig ikväll. Jag har dubbelbokat mig nämligen (oops).

Jag har bestämt mig för att övervinna min feghet och hitta på nått med den söta killen idag. Som tur var hörde han av sig först så jag behövde inte sitta i flera timmar och fundera på om jag skulle ringa eller skicka sms idag (vilket jag visserligen ändå gjorde igår). Krånglet är att jag har lovat två andra kompisar en pannkaks-kväll! Nu måste jag försöka skjuta upp det ena till senare ikväll och hantera det andra tidigare på kvällen....skulle det kunna funka tro? Det här är riktigt stökigt verkligen... och jag mår illa.

Soligt ute idag igen! Hoppas det är lika fint väder i huvudstaden till helgen för då är det dags för grönan. Skojjigt värre, magen vänder sig bara jag tänker på Gröna lund. Tur att man ska träffa två otroligt söta vänner som kan trösta en iallafall!

baah...jobbig nervös dag...

En fegis

Det är precis vad jag är. FEG! Först kommer jag och klagar över att jag ännu inte har träffat någon (vilket kan ske lite då och då, är rätt nöjd som singel dock) och sen avfärdar jag alla dom killar som är intresserade (nu menar jag inte att det är tusentals). Först är jag den som är intresserad, sen när jag drar till deras uppmärksamhet och intresse, blir jag feg och börjar se massa fel hos den personen och slutar gilla denne istället. Jag drar mig ur för lätt, jag ger ingen en ärlig chans och jag är alldeles för kräsen!

Inte undra på att det inte rör sig nånvart!

Jag har varit ute ikväll och träffat på någon som jag hade träffat på i fredags också. Riktigt trevlig och söt. Vi lyckades byta nummer och nu vill den här person att vi ska hitta på nått nu på torsdag. Jag kommer aldrig att våga. Jag kommer att hitta på tusen ursäkter och sen känna mig dålig och olycklig.

Feg, feg, feg... fan också!

Dagens höjdpunkt

Det värsta jag vet är när en föreläsare kommer till sin, vad man tror är, sista punkt på föreläsningen och överraskar med ännu ett häfte med ett slag mot ansiktet som säger att "än är inte föreläsningen slut, nej nej vi ska sitta tills klockan har slagit 19.30". Ja det hände mig förra veckan och all min energi sögs ut på besvikelsen om att vi inte skulle få sluta tidigare. Men inte idag!!
Föreläsaren kom till sin sista punkt och sen sa hon "ja nu är mina papper slut, oj va snabbt tiden har gått, vi ses nästa gång". Det var verkligen höjdpunkten på min dag! Jag hade inga förväntningar på att vi skulle sluta tidigare och därför blev jag glatt överraskad och fick massor med ny energi som gjorde mig glad.

Hoppas att alla ni fick vara med om denna underbara dag. Den dag då solen sken för första gången på länge med ett varmt väder! (vet inte hur det har varit i övriga Sverige). Jag har hoppat runt jätteglad hela dagen, varit ute och promenerat och försökt ta vara på det underbara vädret på bästa sätt. Jag ä l s k a r solen mer än något annat! Den är verkligen min energikälla.

Jag fick också mina stövlar idag. Fort det går att få hem sina varor från DinSko! Plus credit for you!

Snart ska jag iväg till vår studentpub. Hänga lite med vänner och träffa på lite utbytesstudenter. De är riktigt roliga tycker jag, alltid glada, fulla med energi och pratglada. That's my kind of people!

Idag har varit en bra dag!

Gamla traditioner

Usch, va ledsen jag blev! Jag kollade på en dokumentär som gick på svt och den handlade om att gifta bort sina barn, heder och familj/släkt.
Jag funderar väldigt ofta på kvinnor/tjejer som blir tvingade att giftas bort. Bara arrangerad giftermål i sig gör mig riktigt upprörd, men på den punkten känner jag att om tjejen själv går med på det och vill så är det väl ok. Det är ändå hennes val till slut. Det jag inte tål däremot är kvinnor som tvingas eller hotas till att gifta sig, speciellt när dom är så unga som 13, 14 år. Det är inte normalt! Okunnighet och dålig uppfostran är resultatet på männens handlingar. Det som gör mig rädd är att de tycker att det är ok att döda för hederns skull. Vad för jävla heder? Som att de är så mycket att ha själva? Är det hederligt att döda? Är det upp till dem att bestämma om tjejen ska betala för sina synder eller inte? Inom religionerna är det den högre makten som ska ta hand om alla synder som begås av männsikor, då tycker jag inte att det är i händerna på familjemedlemmar och släkt att ta hand om dessa synder. Det som är värre är att det här kommer att fortsätta...länge! Dom här männen får barn med dessa stackars kvinnor, som engång har haft drömmar om ett bra liv och äkta kärlek. Barn kommer till världen. Pojkbarnen uppfostras med samma tankar och syner som sina fäder och flickbarnen har en hemsk framtid till mötes.
Jag vet inte vad jag ska säga, jag är för upprörd. Speciellt när jag tänker på hur männen i familjen pratade och hur otroligt trångsynta de var. Stackars kvinnor då, som inte har något att säga till om. De får inte ens tala eller ha en åsikt, annars kan de misshandlas också. I värsta fall dödas.

Jag är bara glad att min mamma inte har den synen på kvinnor och giftermål. Jag vet inte ens vad min pappa har för tankar om sådana saker. Dessa grejer ser jag varje gång jag återvänder till hemlandet och blir bara tacksam varje gång jag åker tillbaka till Sverige. Jag blir så tacksam över att min mamma har gett oss en större frihet. Jag är tacksam för att jag inte har kontakt med min pappa längre för jag vill inte ens veta hur vi skulle hantera frågor som dessa.

Jag hoppas att kvinnorna som är utsatta orkar vara starka och jag hoppas att det finns tillräckligt med människor där ute som försöker hjälpa dem.

Be strong ladies and fight forever!

Den nya kursen

Jag måste säga att jag är lite besviken. Jag började på min nya kurs förra veckan som heter "Mötet med personer med demenssjukdomar" och jag kände att det skulle bli jätteintressant att läsa den kursen och äntligen träffa nytt folk. När jag kommer till klassrummet, sitter det bara damer över 40 år och kommer från en arbetsplats där chefen har erbjudit dem en kurs om dementa då de jobbar med demenssjukdomar. Till min stora förvåning är jag den enda fristående kursaren där. De ropade upp många fler fristående kursare, men ingen av dem hade dykt upp. Visst det här kan jag leva med visserligen eftersom vi bara träffas 2 gånger i veckan varannan vecka i några veckor(!) men fasiken, de är alla ett gäng och jag är alldeles alldeles ensam. Vad har man för gemensamt med äldre damer? Det är tråkigt tycker jag. Hade hoppats på att träffa lite nytt folk, dvs ungdomar. Jag blev bara riktigt förvånad kan jag säga. Men jag får hålla mig till mina andra kurser, där finns i alla fall människor i min ålder.

För att tala om något roligare! Jag köpte ett par riktigt fina stövlar igår som jag är riktigt nöjd med. Tyvärr fanns inte min storlek i affärerna så jag tänkte till och besökte hemsidan istället. Där fanns självklart min storlek och stövlarna ska skickas hem till mig om några dagar, jippi! Att man kan bli så glad av ett par skor, men det går inte att hjälpa. Skor gör mig lycklig. Jag vet att den gör många andra kvinnor lycklig också!

Sen har jag tränat både igår och idag! Kan man tänka sig?! Jag körde body pump igår med JS på 60 min, men av någon anledning tyckte jag inte att jag kände mig tränad, så jag tog mig samman idag och gick till gymmet och sprang i 40min. Det var ett nytt personligt rekord och mina ben viker sig så fort jag är uppe och går nu.

Fick lämna in min söta olympus kamera på reparation förresten. Linsskyddet hade gått sönder (vet ej hur?) så den fick åka in på sjukan. Det jobbiga är att jag måste vänta 3 veckor på den.. why oh why must they be so cruel? Bara att rulla tummarna, men ska ta bild på mina mina stövlar när den kommer tillbaka så får ni se vad det har blivit för några.

Imorn ska jag på min enda föreläsning på hela veckan, lyxigt värre va!

Fest!!

Jaa i fredags blev det fest. Jag och JS bestämde oss för att äntligen komma ut. Vi hade egentligen planerat det länge men av många olika orsaker blev det inte av förrän nu på fredag. Jag hade det riktigt roligt och kvällen slutade även med en trevlig liten chock.

Jag älskar att träffa nytt folk och den här staden är helt perfekt för det. I kön står vi och väntar på att komma in och där möter vi på ett gäng som är riktigt sociala och börjar prata direkt. Även när vi hade kommit in började vi snacka med ett helt annat främmande gäng och hade det roligt tillsammans resten av kvällen. Jag antar att man aldrig är själv när man går ut och festar i denna ljuvliga studentstad.

Med en mycket trött mig blev det inte mycket gjort på lördagen. Det blev mycket slappande och tv-tittande och jag avslutade dagen med en taco- och fimkväll med syrran. Efter alla onyttigheter är det nog dags för träning på söndag och lite plugg. I can do this!

Nu ska jag sova bort all mättnad. Ciao!

Värdet av vänner...

Vänner. Mycket viktiga personer i ens liv. Utan vänner är man ensam. Även om man har sin familj ( inte en garanti för alla) behöver man alltid vänner i sitt liv. Vänner finns där för en, vänner får en att må bra, vänner ställer upp oavsett, vänner vill ens bästa...vänner är helt enkelt underbara. Man får akta sig dock, det är inte alltid människor vill en gott. Det är inte alltid en människa önskar en annan lycka, framgång och välmående. Då får man själv vara uppmärksam och ha ögonen öppna och se. Vem litar jag på och vem litar jag inte på? Vem är en vän och vem är en kompis? för enligt mig har dessa två ord helt olika betydelser. Få bort den negativa energin du får i ditt liv, den behöver du inte.

Jag vet att jag skulle ha ett riktigt tråkigt liv om jag inte hade mina vänner. Därför vill jag låta dem veta att jag älskar dem oerhört mycket.

Ni betyder väldigt mycket för mig <3

Den perfekta presenten

Jag har suttit många år och försökt komma på den perfekta presenten. Jag har funderat och funderat och tänkt på vad som skulle kunna ges för att passa hennes personlighet mest. Vad kan jag och mina syskon köpa till vår söta mamma för att visa vår uppskattning för allt hon har gjort? Åren har gått och det har köpts många presenter men inget som har känts helt rätt ändå, inget som har värmt hjärtat.

Så kom det. Den briljanta idén! Den underbara presenten som kommer att chocka min mamma och göra henne alldeles överlycklig. Jag blir lycklig bara jag tänker på det. Jag har spårat lite och lyssnat på henne och nu har jag kommit på det. Min mamma ska få en:

Canon eos 400D digitalsystemkamera!

Det är perfekt! Det är hon! Det passar hennes personlighet och kreativitet på alla sätt och vis! Nu längtar jag tills jag och syster åker hem så att hon kan få denna underbara födelsedagspresent. Jag måste passa på att tacka lady S som har guidat mig genom det här - thank you darling!

Oh... jag vill hem. Vad jag längtar efter att få se hennes min <3

Lite tråkigt... men resten känns skönt

Det är tråkigt att inse att solen är borta. Jag vill inte att den ska vara borta. Jag vill inte se det gråa täcket över himlen mer! Jag vill inte få ont i huvudet och bli helt grå själv. För det är just den perioden i Sverige nu, eller hur?!
Annars tycker jag att hösten är riktigt mysig. Man får klä sig varmt, se alla vackra färger och kanske ta några mysiga promenader med en kopp varm choklad efteråt. Mysigt värre - det ska jag nog göra i helgen.

Just nu känns det alldeles för himla underbart. Trots att jag hade en riktigt seg dag, då det inte gick så bra att plugga, lyckades jag komma iväg till gymmet och sprang kl 22.00 på kvällen! Tur att campushallen har öppet till kl 23. Det kändes skönt att springa och rensa tankarna. Till slut vek sig benen och jag har fortfarande riktigt hemsk träningsvärk från måndagens träning. Imorgon lär det bli ännu värre men jag är nöjd!

Jag ska ner till banken igen på morgonen (för id-kortet) för damerna där (klantisarna) hade glömt att be mig skriva under i ett visst fält så jag måste återvända och skriva under. Det känns ju som att Nordea har en trygg och kompetent personal... or not. Imorgon är det också upprop på min nya kurs "mötet med personer med demenssjukdomar" och den verkar riktigt intressant. Hoppas bara jag inte blir dement!

Nu ska jag dricka massor med vatten och sova, en rolig dag väntar imorgon!

Hur blev allt fel?

Det är konstigt hur ens dag kan ändras på några timmar. Imorse var jag på jättebra humör och kände att det skulle bli en bra dag. Men nu känner jag mig nere och har hamnat i djupa tankar...om allt. Det är ju en del att hantera helt plötsligt i huvudet. Men såna dagar kommer lätt. En liten grej, en liten komplimang eller en liten sak som en person gör eller säger kan få mig att helt och hållet ändra på mitt humör och börja kritisera mig själv. Nu är jag rätt säker på att det som händer i min vardag och det jag uppfattar som fel inte är något personligt mot mig men kan inte hjälpa att gå så långt i tankarna ändå och dra ner mig själv. Det här brukar vara övergående dock, brukar sova bort känslorna och vaknar pigg och glad dagen efter...oftast.

Idag bokade jag biljetter till Magnus Betnérs show och ska dit med S! Ska bli riktigt roligt, något jag ser fram emot. Han är riktigt rolig den filuren och är riktigt nyfiken på vad han har att bjuda på!
Nästa helg ska jag till hemstaden. Home sweet home och söta mamma som jag har saknat något så otroligt. Hade börjat vänja mig vid att vara hemma under sommaren faktiskt och livet där hade börjat bli bekvämt igen - saknar det lite.

Det som skiljer den här helgen från alla andra besök hursomhelst är att jag, J och M ska till gröna lund! Jag är nervös bara jag tänker på det men känner redan nu hur spännande och kul det ska bli! Har redan börjat tänka ut vad jag ska ha på mig den dagen med tanke på att det inte kommer att vara ett sommarväder precis. Jag ska vara väl förberedd!
Det är många roligheter som ska hända nu i höst så jag får tänka på allt kul som ska göras med alla goa vänner. Det får mig alltid på bra humör i alla fall.

I still need the spontaneity though. Bring it on!

Nu ska jag lyssna på min tröstlåt, den lugnar alltid ner mig. Lyssna du också...den är fin.

Sia - Breathe me

Aj aj ajjj...

Ja, jag har ont i hela kroppen och detta kallas träningsvärk min vän. Jag tog mig samman igår och pluggade hela dagen (om tyreoidea) och tränade sent på kvällen (det blev bodypump som var grymt kul). Hur lyckades jag med mina nya matvanor då? Jag kan bara säga såhär: jag höll på att svälta ihjäl mot kvällen! Men inte för att jag inte åt någonting, utan jag åt lagom mycket och då insåg min kropp vad som var fel. Jag har ätit för mycket hela tiden, för stora portioner och svällt i mig tills jag har blivit mätt - självklart räcker inte en lagom portion då! Men jag måste vara stark mentalt och fixa det här för kropp och själ mår bra av träning och sunda matvanor.

Jag är glad över att jag hann med alla gårdagens mål trots omotivation. Det blir roligare när det är en utmaning mot sig själv och jag vill alltid slå mina egna utmaningar till (nästan) varje pris. I övrigt känner jag att jag mår bättre idag och är gladare. Det kanske beror på gårdagen, men känner att idag blir en rolig och bra dag!

Vad händer under dagen nu då? Ja jag ska plugga lite engelska och ta ledigt från träningen. Jag har en föreläsning nu ikväll om farmakologi och pray for me att det är något jag förstår, för farmakologi kan vara riktigt krångligt ibland.

Jag ska även hinna ner till stan idag för att äntligen skaffa ID-kort. Just det, idag! Jag förlorade min plånbok för över ett år sen och däri fanns bl.a. mitt id-kort.
Sen dess har jag inte orkat ta tag i det där och burit runt på mitt gigantiska pass. Så efter många dagars lathet (dvs 365dagars) har jag bestämt mig. Det här ska göras!

Nu ska jag duscha sen är det dags att sätta igång med alla dagens sysslor. Här får ni en glad låt från mig!

R.I.O - Shine on

Att alltid tappa motivationen på morgonen..wtf?

Jahapp, nu har jag lyckats stiga upp och sätta mig framför datorn. Det gick inte så bra att sova igår eftersom att jag hade druckit två koppar kaffe efter kl 19! Att jag aldrig lär mig att INTE dricka kaffe så sent, men jag kunde inte låta bli! Hade fixat fika åt gamla korridors-vännerna och därför var jag "tvungen" att dricka kaffe. Vi hade det riktigt trevligt i alla fall. Måste fixas fler fikor!

Igår som vanligt innan jag lägger mig är jag så peppad och motiverad att göra så mycket jag bara kan dagen efter. Jag planerar och mår bra och känner att det ska bli kul att vakna upp dagen efter och sätta igång! Jag ska vara seriös och åstadkomma mycket, tänker jag.
Jag hade då tänkt att jag idag ska sitta ner och plugga, träna för första gången på ett tag nu och börja med lite nyare matvanor.

...och så vaknar jag! Känner mig totalt omotiverad, orkar inte tänka ut vad jag ska laga för mat och känner för allt annat än träning! Jag vet inte om jag känner mig så utsliten och omotiverad för att jag sov dåligt kanske? Men jag undrar... varför sjunker motivationen alltid på morgonen? är det bara mig det händer? Varför är jag inte lika starkt peppad nu som på kvällen? OH så mycket jag skulle hinna med om jag alltid hade den drivkraften från igår!

Självklart tänker jag utmana mig själv ändå! Jag SKA plugga, jag SKA träna och jag SKA äta rätt! Synd att viljan inte är där just nu bara.

Så vi får se hur dagen kommer att sluta. Jag kommer att uppdatera er senare!

På listan:
1. Plugga på om Tyreoidea
2. Träna bodypump (riktigt bra pass!)
3. Äta rätt

Wish me luck!

Jag vill resa, jag vill resa, jag vill resa, resa, resa, resa...

Om jag säger det tillräckligt många gånger så kanske det sker! Kan det inte ske? Kan jag inte bara få resa iväg?
Att få resa iväg har varit mitt enda mål hela sommaren. Jag vill bara komma iväg en liten stund, även om det är en weekend resa. Bara bort och se annat! Oh...så jag vill...

Oavsett hur mycket jag har klurat på det här, har det inte gått ihop med någons schema. Det är så och det kan inte hjälpas! Alla har hektiska scheman och fullt upp med sina liv. Jag däremot har lyckats skaffa mig lite mer tid den här terminen än vad jag borde ha... varför ska jag förklara inom kort men inte idag. Jag hoppas hursomhelst att en söt själ finner lite tid & ledighet snart och vill lägga den på en resa med mig. Destination: vartsomhelst!

Jag har en plan och det är att försöka se så många länder i Europa som möjligt (till en början) och sen utöka mina resor till större ställen. Tänk dig alla kulturer, traditioner, naturer, landskap, mat... jag vill se allt! Det är en långsiktig plan som ska avverkas lite i taget!

With a little bit of faith you can get really far.

Klura ut det här då..

Att börja blogga! Mycket intressant tycker jag. Jag läser alltid andras bloggar och tycker det verkar så underbart skönt att skriva av sig och berätta vad man gör. Dels för att man hinner reflektera över vad man har åstadkommit och dels för att man släpper ut alla tankar som snurrar runt i huvudet och lägger ut det här istället. Jag blir riktigt frestad.

Frågan är... hur kommer jag att lyckas med detta då? Jag försöker åtminstone hålla det vid liv så länge det går sen får vi se vart det bär av. Det finns ju så mycket att berätta - så mycket historia! Ja du... my gosh...vart ska man börja?

Jag börjar i alla fall med att lägga upp den här låten som jag har lyssnat på hela kvällen. En underbar och avslappnande låt.
Listen and enjoy!

Stereophonics - Maybe tomorrow