Vi är ute och är på den gamla vanliga studentkrogen. På undervåningen ser jag mina vänner och sätter mig med dem. Bland dem sitter en kille jag aldrig har träffat. Det visar sig att han har en negativ syn på invandrare men säger det med finare ord. Så sitter jag där. Håller med om allt han säger, fastän jag känner något helt annat och VET att dessa är inte mina åsikter men jag håller med för att undvika bråk. Sen säger jag: "Om du snackar negativt om invandrare så kommer du och jag att ha problem snart". Men han förklarar fint att han inte "ogillar" invandrare, utan han tycker bara inte om vissa saker dem gör.
Men jag bryr mig inte egentligen. Varför försöker jag upprätthålla en konversation för att göra honom nöjd? jag håller ju inte med om något han säger. Så på vägen hem försökte jag tänka starkt. Jag är FAN i mig inte generad över att vara invandrare och jag SKÄMS inte över mitt folk. Jag tycker att alla invandrare är speciella och anser att alla har värdefull historia och bakgrund och värde bakom sig. Alla är speciella. Jag är STOLT över mitt folk och nästa gång ska jag fan i mig inte försvara de rasistiska åsikterna. Jag ska få de jävlarna att ångra vad de säger om invandrare. Sur jag blir på mig själv för att jag körs över så lätt och viker mig lätt. Jag ska vara stark. Don't mess with me!
Jag måste också bara säga FY FAN vilken rolig kväll jag har haft. Det här har nog ändå varit bästa kvällen hittills! Jag ska leva på det här minnet länge! Jag hade ett speciell snack med J.S också. Vi pratade om sånt som har stört oss länge och vi insåg att vi hade gått igenom likadana saker och kännt precis likadant. Det här samtalet betydde mycket för mig och jag kommer aldrig att glömma det. Tack för att du lyssnade J.S! Jag hade riktigt kul med dig och F!
Sov gott alla söta människor!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar