Jag gjorde det!

Hurra för mig, för att jag är så modig! Haha kan låta löjligt men jag lyckades träffa den söta killen och det var riktigt trevligt. Jag var så nervös innan, nojjade mycket och klagade mycket men till slut fick jag en spark därbak och gav mig ut (d.v.s att syster inte orkade lyssna på mig mer och sparkade ut mig från lägenheten).

Det är egentligen aldrig så farligt som man föreställer sig. Man får alltid för sig att saker ska gå dåligt och att det ska bli spänt och tråkigt. Jag kan tänka mig att det händer också, man passar inte alltid ihop med någon. Men för mig gick det bra och det är jag glad för. Vi pratade och promenerade och hade det allmänt trevligt. Jag gillar pratglada människor, då är det en garanti på att det inte blir total tystnad i alla fall. Jag tycker att första mötet är rätt viktigt. Man ger sitt första riktiga intryck. Man ser om man är på samma nivå. Man ser om man är avslappnad med varandra...osv.

Det blev en bra dag till slut. Planeringen gick bra och jag hann med både promenaden och pannkaks-kvällen med O som blev fika-kväll istället. Jag har haft trevligt sällskap hela kvällen och jag är riktigt glad och nöjd!

Imorn bär det av till huvudstaden. Stockholm here I come! Yeeey!